Efter förlossningen eller snittet som det blev tillslut väntade jag mig att jag skulle bli normal igen , och vad jag menar med normal är inga svullna fötter, stora magen borta och ersatt med en platt tvättbräda ( kanske inte men någorlunda smal) rörelseförmågan på topp så jag kunde ta på mig skorna själv igen, och sist men inte minst mitt humör och mina hormoner skulle vara tillbaka till det normala.
Oj vad jag såg fram emot att bli normal efter förlossnigen veckan innan Novalie kom till världen , jag var så less på att vara tjock och sur för att inte tala om trött och ha ont hela tiden och att inte kunna gå! Jag frömde om att kunna ta ett steg utan att känna att låren stötte i varandra och vagga som en anka!

Men gosse! vad fel man kan ha !
För det första rörelseförmågan var noll! zero!nada! Eftersom jag blev snittad kunde jag inte ens sätta mig upp själv, jag kunde inte plocka upp Novalie själv om jag ville hålla i henne , och shit när jag skulle stå upp första gången kändes det som om jag skulle gå av på mitten , men när jag väl fick försöka stå upp var jag glad ändå för då hade jag fått bli av med alla slangar jag hade instoppade överallt,så jag insåg att  jag skulle visst få vagga som en anka i några veckor till. Ont skulle jag också ha ett par veckor till , det är inte skönt när det som har skurits sönder ska läka kan jag tala om , fick smärtstillande på sjukhuset men fick man med sig det hem ? nej det fick man inte!
Vad magen beträffar så var den lika stor som innan förlossningen men inte fast och fin som när det låg en bebis där i utan som en stor geleklump, om någon hade slagit mig i magen hade näven försvunnit in i degen! Så magen var kvar fast i en dallrig jello version.
Det jag såg mest fram emot var det jag hade mest fel om, svullnaden! Jag trodde ju verkligen att den skulle försvinna ut ur min kropp samtidigt som bebis, men neeeeeeeeeeeeeeeeej! det blev VÄRRE! Jag svllnade banne mig upp några cm till! jag trodde inte mina ögon! skorna var bara att glömma! Kom ihåg att jag nästan fällde en tår över alla skor jag inte skulle kunna ha mer om mina fötter verkligen växt på riktigt och att jag helt enkelt skulle få acceptera att mina fötter numera skulle se ut som två stubbar!
Sen det jag hade mest fel om var humöret och hormonerna , jag trodde verklige jag skulle vara superlycklig och glad som en lärka men den det kunde jag också glömma jag grät och svettades och grät lite till och svettades ännu mera! Jag grät av lycka jag grät för att jag helt plötsligt blev ledsen , för vad vet jag inte, jagt grät för ingenting jag grät för att jag kännde mig ensam fast jag inte var det , jag hade ju min älskade dotter hos mig hela tiden plus personal som sprang in och ut , jag grät för ALLT och svettades KONSTANT! Barnmorskan talade så fint om för mig att det var helt normalt att tjuta och svettas nonstop, det var bara min kropp som ställde om sig till hur den var förut och att det det skulle kännas som man var i klimakteriet, underbart tänkte jag , ska man behöva gå igenom det igen !

Efter fem dagar på sjukhuset fick vi äntligen åka hem , jag såg likadan ut när jag gick ut genom sjukhusportarna som när jag kom in, minus värkarna och profylaxandningen, som en tjock svullen vaggande anka ! Men lycklig , superlycklig , förr att nu äntligen skulle jag få komma hem med min lilla älskling och få vara tillsammans med min lilla familj och självklart så grät jag när jag kom hem :P

Det tog en vecka efter jag kommit hem från sjukhuset tills svullnaden gått ner och jag kunde med stor glädje prova mina älskade klackar igen :P det tog två veckor tills jag slutat svettas och grina , magen har fortfarande inte dragit ihop sig helt men är betydligt mindre och inte lika degig dom på sjukhuset så jag har insett att det finns hopp om att se bra ut i en bikini en vacker dag haha.

I dag är det ca 6 veckor efter förlossningen och jag känner mig fortfarande inte normal, jag vet inte vad normal är längre, det borde ju vara som jag var innan förlossningen men det är ju inte jag nu, jag har förändrats som person och det hade vart konstigt om jag inte gjort det, jag är numera mamma till världens underbaraste lilla tjej , har blivit medveten om att jag inte är odödlig och vad äkta kärlek verkligen innebär , en helt ny värld öpnnas och jag ser allt med nya ögon. Mycket blir skrämmande som inte var det förr , lära känna sig själv på nytt , kanske inte som en helt ny person men som uppgraderad med nya funktioner man ska förstå... Jag har nu acepterat att jag är förändrad och det är jag inte ledsen en sekund över , inte över bristningarna höfterna eller att jag nog aldrig kommer komma i min favoritbikini igen , jag har blivit mamma och det är det bästa som har hänt mig , jag är så lycklig jag kan bli , ingenting annat spelar någon roll , jag förstår äntligen vad jag inte gjorde innan på gott och ont...
Normal eller inte jag
Älskar min familj och mitt liv !

Jag hade tänkt mig min förlossning som ganska lugn och sansad , att den inte skulle ta mer än ett dygn , jag skulle föda i vatten och så naturligt som möjligt med så lite droger som möjligt med lustgas på sin höjd,,,det blev någonting helt annat! rena rama motsattsen såklart!

Mitt under flytt och flyttstädning började jag få en molande värk i svanken och ryggen men jag tänkte att det bara var förvärkar och att jag säkert skulle få gå hur lång över tiden som helst men fel hade jag som vanligt och efter första natten i nya lägenheten gick den berömda slemproppen på morgonen smög det sig på fler och fler värkar, och ont gjorde det fy fan!
Vi ringde in till förlossningen när jag tyckte att jag inte stod ut längre och fick komma in, han som körde taxin sa inte ett jlud på hela resan , han blev nog lite nervös när han insåg att han skulle köra en kvinna med värkar hehe
väl på förlossningen fick vi ett litet rum och en barnmorska kom in och kollade att bebis mådde bra sen helt utan att förvarna min stackars man drog hon ner trosorna på mig för att kolla hur mycket jag öppnat mig, stackars rikard fick världens chock!
Det visade sig att öppningsarbete inte rikitgt satt igång så hon tyckte jag skulle åka hem försöka sova och äta något onyttigt, det behövde hon inte säga två gånger vi åkte hem igen och mummsade pizza och hängde med min fantastiska familj som fortfarande var i gång och flyttstädade den gamla lägenheten.
Hade värkar ca var tionde minut hela tiden så det var lite svårt att äta och prata emellanåt men det gick.

Sen var det dags att försöka sova igen men efter några timmar började det göra riktigt förbannat ont, gräsliga värkar som jag vaknade av hela tiden , så jag fick gå upp och vanka av och an i lägenheten  och andades för glatta livet, vid 5 på morgonen orkade jag inte mer så jag sa till rikard att han fick ringa förlossningen igen efter lite tjat fick vi komma in igen, han som körde taxin denna gången sa inte heller ett ljud på hela resan konstigt nog :P
Denna gången hade jag öppnat mig 3 cm , då blev jag jätte glad och tänkte yess baaara 6 cm kvar det kan ju int ta så lång tid eftersom det har satt igång, men....fel fel fel fel hade jag IGEN! Efter några timmar till av värkar hade det inte hänt någonting , jag var fortfarande på 3 cm och då var jag trött barnmorskan sa då att eftersom jag hade såpass ont att jag inte kunde sova så kunde jag få ett rum och en morfinspruta så kanske jag kunde slappna av lite och öppningsarbetet skulle kunna sköta sig själv lite när jag sov och inte låg och spände mig hela tiden. Den gick jag med på utan större invändningar, jag såg bara fram emot att få sova , så där fick jag drog nr 1 :P
Stackars rikard fick åka nhem och sova ett par timmar när jag sov. det fanns ingen plats åt honom i rummet, men han var kvar tills jag hade somnat <3

Vaknade efter några timmars underbar behövlig sömn och precis då kom min unferbara man med onyttig frukost, chkladmjölk och boller mmm...
Sen satte de gräsliga värkarna igång igen och vi fick åter igen vanka till förlossningen och stanna för att ta emot värkar  varannan meter , inne på rummet kom barnmorskan och kollade om det hänt något under natten medn NEJ såklart inte , en ynka cm på hela natten, då blev jag minst sagt en aning besviken, hur länge kunde man få plågas? Då tog hon iaf hål på hinnorna för att få igång det , stackars rikard ficck nog en chock där med , det är inga roliga syner för en kille på förlossningen :P
Sen fick vi order om att gå en lång promenad , jo jag tackar det var den mest plågsamma promenaden i mitt liv , varannan meter fick jag hänga mig på rikard och andas och låta som ett skottskadat djur måste sett en aning konstigt ut när vi gick utanför sjukhuset ,  folk stirrade ganska bra men just då kunde jag inte ha brytt mig mindre.

Efter den plågsamma promenixen konstaterade barnmorskan att jag var öppen fem cm och att jag äntligen skulle få komma in på själva förlossningsrummet, då tänkte ju jag att nu skulle det gå undan med resterande 5 cm , men neeeeej åter igen jag hade fel, och barnmorskan ville införa drog nr 2 nämligen igångsättande dropp eftersom mina värkar tydligen var ineffektiva, det menas alltså med att det gör ont som fan men det händer inte så mycket, sen satte hon elektroder på bebis huvud, vilket bebis blev ganska förbannad över hon började sparka som bare den stackarn.
Och så kom drog nr 3 den härliga lustgasen, i was in heaven! wohoo! lustgas funkade hur bra som helst i några timmar sen blev det jävligt jobbigt igen, rikard fick slita masken ur händerna på mig så att han kunde få i mig vatten:P, när det fortfarande inte hade hänt mycket sa barnmorskan att nu tyckte hon att jag skulle ta epidural, vilket jag hade vart helt emot hela tiden ,jag var livrädd för epidural (har nämligen sett hur de sätter den på tv huua!) det var en av de sakerna jag verkligen absolut INTE ville ha, men jag hör mig själv snällt säga okej någonstans inne i lustgasmasken, till min stora förvåning så kännde jag ingenting när hon satte den hemska nålen i ryggen på mig och det är jag tacksam över! så det var drog nr 4...

Sen är allt en dimma, jag kommer ihåg att rikard gick och la sig i rummet jämta för att få lite sömn, och att jag blev uppmanad att försöka pressa lite smått när det kom värkar och att det gjorde så jävla ont, när rikard vaknat hade jag kommit upp till 7 cm och då började jag bli trött och less, hörde mig själv skrika att nu får ni plocka ut henne för jag orkar inte mer haha sen har jag svaga minnen av att jag låg flera timmar och lyckades somna mellan verkarna för att jag var så utmattad , sen sträckte jag en muskel i ryggen som gjorde lika ont som värkarna , barnmorskan fick komma med masageolja och försöka massera men det gick inte över så då erbjöd hon mig drog nr 5 sterila kvaddlar för att försöka lösa upp muskeln men då sa jag stopp, någon måtta fick det vara..

Sen kom det äntligen en läkare in i rummet , fast det fattade jag inte förrän efteråt , så borta var jag, hon kände på mig ich rotade runt ett tag sen sa hon att NU är du öppen 9 cm och att jag fick försöka pressa ut bebisen och det försökte jag med men när jag försökte så började lillan sparka och vrida och vända på sig olch jag kände att det var något som inte riktigt stämde eftersom det känndes precis likadandt som det hade gjort hela tiden , det gjorde bara sjukt ont och det hände inte mycket.
Läkaren kände en gång till och sa att bbis låg med näsan åt fel håll och att hon kanske satt fast, så går hon ut ur rummet, när hon kommer in igen så säger hon att nu blir det kejsarsnitt.

Kejsarsnitt!? skojar hon? det hade jag verkligen inte tänkt mig, jag hade läst på om allt som kunde hända, allt UTOM kejsarsnitt , jag trodde verkligen att jag skulle föda normalt på ett eller annat sätt jag blev ganska chockad där men samtidigt så var jag så trött och slut så jag orkade varken tänka eller bli rädd, jag gnydde till rikard att jaa jag kom till 9 cm i alla fall :P

Så kom drog nr 6 spinal , samma sak där jag kände igenting, det sprang runt läkare överallt och jag fick slanga och nålar överallt, sen sa dom att nu kommer du inte känna dina ben om ett par sekunder, när de sa det så kännde jag mycket riktigt att benen bara försvann och att jag blev lyft till en annan säng, rikard kom in i snygga fina gröna läkar kläder , sen känndes det som om någon ruskade och skakade i mig från sida till sida , det var tydligen läkarna som gjorde snittet, sen kände jag ett jätte tryck över bröstet som om en elefant satte sig på mig, hörde mig själv säga är hon ute?? så kom det ett litet skrik då började tårarna rinna, hon mådde bra och det var över, lättnaden var enorm. Fick se henne en liten kort sekund innan de sprang iväg med henne och rikard , sen var jag så jävla slut så jag somnade på tre röda och vaknade inte förrän jag blev uppkörd på uppvaket, jag hade ju inte blivit sövd men man blir tydligen uppkörd ditt ändå, sen fick jag äntligen träffa min lilla bebis, hon hade vart i säkert förvar hos sin stolta pappa i två timmar innan de fick komma upp till mig, har aldrig varit så lycklig som när jag äntligen fick hålla i min lilla älskling.

30 juni kl 08.20 var våran älskling ute var 52 cm lång och vägde 4700 g
det tog tre dygn innan hon äntligen fick komma ut men det var det värt <3

jahaaaaa idag är dagen D och ingen bebis än, men jag tror den berömda slemproppen har släppt, och det är ju ett bra sign, sen har jag riktigt osköna förvärkar ajajaj känns som om hela ryggen ska explodera emellanåt....är mitt i flytten nu och känner att jag har varken tid att vara nervös eller ens tänka på förlossningen , hela familjen är här och hjälper till så det känns tryggt men vill ju bli klar innan det kommer någon bebis ...ingen rast och ingen ro..men jag är lyckligt lottad som har en fantastiskt familj och en fantastisk underbar man som ställer upp och kämpar på för kung och fosterland så vi ska bli klara så fort som möjligt ! =)

Jag borde vara livrädd , det var jag för bara någon dag sen men med såhär mycket att göra och stå i så kommer jag nog inte fatta vad som händer förrän jag ligger på förlossningen haha min gulliga läkare sa att om det inte hänt något på fredag så ska han skicka in mig så jag får boka tid för igångsättning med en gång , han bokade in mig som sista patien för om jag har fött innan fredag så får han en tidig helg haha

nä fy vill inte tänka på förlossningar då blir jag nervös, nu ska jag fortsätta h¨lla mig sysselsatt  med flytt och familj , får se om det hänt något nästa gång jag kikar in i bloggen .

har jag kommit såhär långt?
hur gick det till?
och när ska allt börja??!!!

jag har värkar från och till på dagarna , och nu är jag mer eller mindre fastspikad i hemmet, jag har så ooont överallt och svullen som en vattenbalong!
kan inte ens städa längre!!! frustrerande värre eftersom jag är besatt!

börjar bli fruktansvärt rastlös känner jag, och en riktig bitch desutom , nej jag skojar inte, vilka fula små tankar jag hade idag när jag som en snigel kröp sakta men säkert till coop för att handla, ALLA jag mötte eller gick förbi eller bara såg tänkte jag något elakt om , inga snälla saker alls, va bara irriterad på att de tog upp mitt synfält och så tyckte jag att alla var i vägen...japp en riktigt höggravid bitch har jag varit idag, men det kan jag få vara tycker jag, känns som om jag ska få vara gravid i all evighet, och är dömd till att flåsa och svettas och inte kunna ta på mig skorna själv i all evighet!! näääää! nu får hon komma ut!!!

jag är livrädd men jag är så frustrerad över att ALLT gör ONT, är nog bra att allt blir jobbigt i slutet av graviditeten annars skulle väl ingen våga föda barn haha.

I morgon kommer mor , styvfar och småbröderna, myspys, ska äta midsommarmat och sen ska vi flytta, färdigt på lördag, ska bli skönt, kanske ska bära en och annan kasse med saker så förlossningen kanske sätter igång.
jag sa till rikard förra veckan att om hon inte har kommit ut efter helgen så får vi hekt enkelt prova färdknäppen två gånger om dagen tills det sätter igång :P (färdknäppen kallas det när man använder sex för att få igång det hela, det sägs att det kan funka ibland men det finns inga direkta bevis) då kläcker min underbara man att ja det passar bra , jag är ledig i helgen! :P haha precis som om han bokade in en fika med en kompis, snacka om romantiskt, haade jag föreslagit att spendera en hel helg i sängen för nio månader sen hade hans reaktion vart en helt annan det kan jag lova :P vete fan hur det ska gå till bara, man gick från smidig dansös till strandad val , inte såååå smidig längre , kan ju knappt vända mig från höger till vänster sida när jag ska sova , hur fasen ska det då fungera att ha sex?
Ja skam den som ger sig heter det ju , :P

näää nu blev det flum av allt ihop ,men mitt huvud är en ända röra för tillfället :P

japp då vart det 8 dagar kvar till bf...och nu ÄR det MYCKET!
shit , flytta färdigt och flyttstäda
familjen kommer upp till helgen
fixa spis och kylskåp till lägenheten annars kan vi inte flytta in.
hyra en flyttbil från stockholm till oslo, så vi får våra grejer, lätt att göra när alla uthyrningsfirmor har stängt över helgen!!! morr! ska ha bilen från tisdag till onsdag!
bebis kan besämma sig för att komma när vi minst anar det , allt från nu till två veckor efter bf'
jag har INTE packat klart väskan till bb!

Känner mig lite konstig idag med, kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, kan vara det konstiga vädret dock..

Var hos läkaren idag, Bebis hade inte fixerat sig dock...men annars verkade allt vara som det skulle , fast nu tyckte han att jag var bra stor haha, nu väger jag 84kg!!!!! inte kloookt!
Läkaren bokade en ny tid till mig om en vecka men han hoppades att han skulle slippa se mig då haha han hoppas på att jag har fött då med andra ord ... shit nu lever jag verkligen i förnekelse , hur mycket jag än försöker förbereda mig mentalt på att jag ska föda barn så går det inte in , vill bara att det ska sätta igång på ett sätt så jag slipper gå och vara nervös ..:P

Har fått vara hemma hos min mor en vecka och det har varitså skönt , lekt lite med min småbröder, grillat mamma på information om förlossningar, inhadlat det sista som saknades till att bebis anländer. Så fick jag ju träffa Lizette! <3
Det som var mindre skönt var att jag svullnade upp till dubbel storlek mina fötter såg ut som shreks, heelt sjukt , jag har storlek 38 fick inte på mig mammas skor ens och hon har storlek 40! heeeeeelt sjukt, så jag fick gå barfota , fick trycknmärken av flippfloppsen haha, ringde förlossningen och frågade om det var normalt, eftersom jag var lika svullen på kvällen som när jag vaknade på morgonen, då tyckte dom att jag skule komma in och kolla att jag inte hade havandeskapsförgiftning ändå...
så jag mamma och noel åkte in en sväng till förlossningen i helsingborg, där fick jag ligga och mäta bebisens rörelser i 20 min , men allting såg bra ut och jag åkte därifrån med vetskapen om att jag hade en välldigt livlig busig bebis och att jag kan se fram emot att vara svullen några veckor till :P

fick ju se hur en förlossningsavdelsning kunde se ut också , det var nyttigt såg att det gick förbi ett par med en liten nyfödd när jag satt i väntrummet, det känndes lite konstigt , ska jag också gå med en nyfödd liten bebis om några veckor? känns så skumt, att jag fortfarande inte har fattat ! :P
Mamma tyckte det var kul , hon födde ju Noel på samma avdelning för 4 månader sen så hon visade vilket rum dom hade varit i =)

När jag åkte ner till skåne hade jag en lite rullväska när jag åkte upp i fredags hade jag den lilla väskan jag åkte ner med , en stor hockeyväska fylld med bebisprylar som fattades till första tiden och en bilbarnstol så jag hade liiite att släpa på, Rickard fick gå in i tågvagnen och hjälpa mig ut med allt när jag kom till oslo. Ska aaaaldrig resa utan min älskling igen!

Jag vaggar runt här som en svullen anka nu och det känns som om jag har en stor stenbumling mellan låren , tror min lilla bebis ligger och trycker sig ner i mitt bäcken , ibland klickar det inne i höftbenet när jag går, lite obehagligt men jag antar att allt h¨ller på att mjukna lite där inne så att hon kan komma ut .

Hoppas jag vi hinner flytta in i den nya lägenheten inna lillan bestämmer sig för att komma ut bara, :P ser mig själv stå i en pöl med fostervatten med en flyttkartong i händerna haha, tur att mamma och familjen kommer upp midsommarhelgen , den helgen jag har beräknad förlossning, om jag har fött då så hinner vi ju få hjälp med flyttstädet och om vi inte hunnit flytta det sista grejerna, känns tryggt och bra.
ska packa klart bb väskan idag tänkte jag...

Tack för era fina kommentarer på mitt förra inlägg, jeanette, micha och lena! det värmde otroligt mycket !

Det är 5 veckor kvar till bf ..5 veckor?!
Vart tog tiden vägen? är jag gravid? ska jag ha en bebis? har jag ätit de rätta sakerna? är hon frisk där inne? förlossning!? ska det lilla livet där inne komma ut? borde jag packa bb väskan? och vad ska jag ha i den? hur kommer mitt och rickards förhållande påverkas av en liten bebis? ska jag bli mamma? herregud ! hur tar man hand om en så liten varelse, tänk om jag suger på att vara mamma?! varför förstår jag inte riktigt att detta händer mig  just nu?

jag har hundra grejer i huvudet!
känns så läskigt att inte ha kontroll över det, jag kan inte förbereda mig på något sätt på någon av mina frågor, jo självklart kan jag packa väskan till BB , men jag kan ju inte förbereda mig på hur det kommer att kännas att föda barn, jag kan inte hur jag än försöker föreställa mig hur det kommer att faktiskt ha en liten i mina armar.
Ett helt nytt kapitel i livet började när jag blev gravid och jag fattade det inte ens, ja har fortfarande inte fattat, och nu känns det som om jag ska gå på plankan med ögonbindel, och jag kommer inte veta hur något kommer kännas eller blir förrän jag har gått över kanten och upplevt det läskiga fallet.
Även om jag vet att det kommer komma, lika säkert som alla vet att den där sista långa läskiga backen på bergochdalbanan kommer när man sätter sig i den så vet jag ju att allt jag oroar mig för kommer att komma , i kväll, i morgon nästa vecka...förlossningen kan ju faktiskt sätta igång när jag minst anar det.

Det känns som om jag precis fick reda på att jag blev gravid, hur kan tiden flyga iväg så fort?
jag är livrädd, överlycklig,orolig, glad, trött , fylld med energi, allt på samma gång, stressad över att inte hinna med allt jag tänkt göra innan bebis kommer samtidigt så vill jag bara att hon ska komma ut för att jag har svårt att röra mig och sover dåligt och är allmänt trött på att inte kunna röra mig och inte orka någonting plus alla mina tvångstankar, man blir verkligen knasig när man är gravid :P på något sätt längtar jag efter att min kropp ska bli min igen, och att få på mig några av mina t-shirts och tröjor , har en hylla i min garderob med kläder jag får på mig och det är väl en 7 plagg, börjar bli lite trött på att vara en vattenfylld vaggande valross, men det ska man väl vara efter 9 månader av graviditet.

Jag tror bara att jag ska försöka släppa alla tankar , jag kan ju inte påverka så mycket ändå , hon kommer ut när hon vill ut vare sig jag är redo eller inte , hur mycket jag än grubblar och oroar mig så kommer jag gå igenom en förlossning och hur den kommer vara och hur det kännas får jag helt enkelt uppleva det där och då, det är bara att acceptera även om det är lite svårt och skrämmande.

ne nu är det nog med konstiga tankar från mig :P

Nukommer jag ha lite svårt att skriva detta inlägg eftersom mina fingrar har svullnat upp över natten till dubbel storlek , dom är så svullna och dom gör ont , ser ut som sjögurkor, tur att man inte använder ringar då hade jag fått klippa bort som hos smedpelle!....

Ja nu vet jag inte vad som har hänt med mig, jag tycker allt är smutsigt! allt allt allt...men det är det ju inte , jag vet ju det någonstans innerst inne men min graviditet har nu nått så långt upp som till hjärnan tydligen så jag springer runt här och har någon sorts städmani som jag aldrig sett maken till hos mig själv!
I natt städade jag till 03.00 kunde verkligen inte slappna av förrän jag gjort det som jag hade tänkt mig från början , det slutade sen med att jag damsög och våttorkade golven , det sista jag gjorde var att duscha för att till allra allra sist bädda rent sängen med nytvättade och vädrade täcken och kuddar och allt som ska va i en säng, innan det hade jag h¨llt på hela dagen och kvällen med att dra ut allt ur garderober, sortera kläder, torka ur med trasa, a listan är lång!
Jag blir TOKIG om någon går en meter in i hallen med skor, badrummet städar jag en gång om dagen och mitt i allt detta så har jag svullen som en sjögurka och min rygg gör så ont, jag börjar svettas efter 10 min städning och ÄNDÅ! jag bara SKA göra det! fast jag får så ont och jag blir så trött att jag nästan börjar gråta så känns det nästan som ett tvång, det ska bara göras, hur lång tid det än tar , hur trött jag än är, städningen är viktigare än allt! jag tvättar mattor och handukar frenetiskt , finns det inget kvar att tvätta tvättar jag mina microfiber städ trasor!
Jag kan sitta och längta efter lukten av ajax städspray!?

Kommer detta försvinna efter graviditeten?
eller
Ska jag ringa doktor phill?
Jag börjar bli liiiite orolig över mitt uppförande!

Förra veckan fick både jag och rickard de pengarna vi skulle få från gamla arbetsgivaren , vilken lättnad!! så fruktansvärt skönt!
Nu kommer ekonomin på rätt bana igen , fy inte kul när inkassokrav börjar trilla in i brevlådan och det inte finns pengar, och när man blir lovad pengar till vissa datum så kommer det ändå inga pengar, vilken frustration vi haft över detta.

Nu kommer det lösa sig ekonomiskt för oss och ångesten över det är borta, nu kan jag kanske slappna av lite mer än vad jag har kunnat de senaste två månaderna, Nu är alla inkassokrav och allting vi låg refter med betalt och färdigt, borta, nu ligger vi på +...
Så nu ska jag väl få lust til att görs saker som att skriva i bloggen och hitta på lite grejer igen, det har vart lite svårt denna perioden när det vart så jobbigt.

hur svårt ska det vara att få tag i en lägenhet?
Har tittat på flera stycken men det är alltid hur många spekulanter som helst , man är ju inte kännd för att vinna på lotto ofta direkt...

nä idag är det inget muntert,

fick inte pengar från gamla arbetsgivaren som vi blev lovade, de skulle kommit igår, så de räkningar jag såg fram emot att bli av med är kvar...

lägenhetspaniken hopar sig , nu är det en månad till jag måste ha en lägenhet..

jag sover pissdåligt, det känns som jag har en kvarnsten över bröstet så fort jag ligger eller halvligger, jag kan inte andas!

jag kan ha fått havandeskapsförgiftning, det är inte heller kul att gå runt och tänka på , ska på läkarbesök på måndag igen då får jag väl reda på hur det ligger till hppas jag..

sen är jag stressad över att jag är stressad över så mycket grejer , tror inte att det är bra för bebisen, är rädd för att jag kommer föda för tidigt eller att hon eller jag kommer bli sjuka ...

nä idag ska det deppas och i morgon får jag försöka se positivt på det hela

Nu känns det äntligen lite lättare, skulder på 14000 betalade , är tyvärr en skrämmande summa kvar men det ser ut som om allt ska vara uppklarat till den första maj , fick äntligen mina sjukpengar oh rikard får lön från nya jobbet den 1 maj, kan hända med lite tur att jag kommer få min semesterersättning från gamla arbetsgivaren den 1 maj också, bara längtar tills denna stenen är borta, så vi kan få en stadig ekonomi igen , detta har varit hårt men nu börjar det ordna upp sig, därav att jag säger 14000 kr lättare och inte fattigare, för en vardag utan oro är mer värt än att ha pengar på kontot.

Däremot har svärmor bidragit med pengar till den fina barnvagnen vi äntligen har hittat och tack vare henne fått hem , så tack blivande farmor för den superfina vagnen vi är sååå glada för att vi hittade den , 40% rea med alla tillbehör till, lite tur ska man ha ibland, vi hade tittat på denna modell länge innan vi hittade den i butiken.



Teutonia prestige,
tar lite plats och lätt att ha med överallt , hoppas bebis gillar den lika mycket som jag :P

Det har verkligen varit en tuff månad hitills och idag märktes det rejält...
vädret har ju slagit om , till det bättre tack och lov så jag ska inte klaga men jag blev knäpp av väderomslag innan jag blev gravid och nu när jag har en mage som känns som ett ton att bära på så har jag blivit en lättirriterad argbigga!
Jag tycker att det är varmt och jobbigt redan och det är bara tidig vår än så länge, går jag for fort så får jag skitont i höger sida så jag inte kan ta ett steg till, det är ju roligt när man är halvvägs på sin promenad...

Än så länge denna månaden har jag varit ett nervvrak , herregud , ingenting stackard rickard gör duger , hellst av allt skulle jag vilja att han sitter och håller mig i handen varenda minut när han inte jobbar , tror bara att jag känner mig ensam och det är jag inte så bra på , jag är uppväxt med folk runt om kring mig och nu är jag för det mesta själv på dagarna och jag hittar inte på allt för mycket saker heller eftersom jag inte orkar och inte vet när jag helst plötsligt blir för trött eller får ont någonstans, då är det inte kul att vara allt för långt hemifrån, kan ju nte vara annat än tacksam för min underbara man som står ut med mina konstiga grejer och utbrott, för att inte tala om när jag börjar gråta för allt och inget.

Ekonomin är verkligen i botten denna månaden och det är så jävla oroande, det hänger som en stor sten runt halsen på både mig och rickard , tur att vi använder varandra som stöd istället för att hamna i luven på varandra bara för att vi har en liten mindre kris, självklart kommer ett utbrott från någon av oss när vi har det såhär jobbigt, men vi ser till att stoppa det ganska snart så det inte utvecklar sig till något dsom det igentligen inte är...
Idag tog jag iaf tag i det och tog fram alla räkningar som vi inte har vågat titta på eftersom vi inte haft några pengar denna månaden och det ser nog ut som om det faktiskt ska lösa sig när vi får våra pengar till den 1:a maj , bara att sätta sig i morgon och ringa runt till alla ställen vi har fått räkningar ifrån och tala om det för dom . Allt hänger dock på om jag och rickard får de pengar vi ska ha från vår gamla arbetsgivare, vi hade inte suttit i denna sitsen om vi hade fått pengarna av dom förra månden som vi skulle fått..jävla norge säger jag idag också...

hjälp nu börjar det gå fort!
Nu bärjar det bli brådis med att beställa vagn om den ska komma innan bebis kommer , men jag ville nte köpa en vagn jag inte könnde mig helt nöjd med heller så det var först för två veckor sen som jag och rickard fick syn på en av en ren slump som vi faktiskt gillade båda två, det blir en Teutonia prestige , det jag inte kan bestämma mig för dock är vilken färg jag ska ha , det har rickard snällt lämnat över till mig , och jag med min beslutsångest suck...

Idag har vi vart och tittat på en lägenhet i Lilleström , får vi hålla tummarna att vi får den , det var en massa folk och tittade och lämnade in en intresseanmälan så nu ska man väl bara ha lite tur, på vägen till tåget kom rickard äntligen på sitt mellannamn till bebis så nu har vi hela namnet =).

Nu bärjar magen bli riktigt tung , det känns att man har flera liter vatten där inne i magen , jag orkar verkligen ingenting, inte konstigt att ryggen är helt förstörd, både magen och brösten har växt flera storlekar på kort tid, mina stackars muskler har inte hängt med , inte mitt huvud heller för jag har fortfarande inte lyckats köpa en bh som passar, jag blir tokig snart, hur stora kan dom bli?!

Bebis har hittat ett nytt favvoställe, sätta en fot under mammas revben! det är ganska obehagligt, Det är inte så mycket sparkar längre heller utan nu är det ju riktiga puffar, känner mer och mer vad det är jag har där inne , ibland känner jag ett huvud, fot eller en liten hand , antar att det börjar bli lite trångt  :P

kan inte fatta hur tiden bara flyger iväg! har jag en bebis i magen? och ska bebisen ut? jag känner ju att det är något där inne i magen i allra högsta grad men det är fortfarande svårt att förstå . svårt att föreställa sig hur allt kommer vara efter förlossningen, eller så vågar jag inte täka så långt, tänk om något går fel? Jag är livrädd över att det ska gå galet, att hon blir sjuk där inne i magen eller att det ska hända något vid förlossningen. Jag har aldrig varit med om maken till oro! Jag har aldrg varit den oroliga typen, nu går jag och hetsar upp mig för allt, en hysterisk människa som själv hade stört mig på om jag hade träffat mig själv!

Och nu har jag börjat tänka på förlossningen , hur kommer den vara för mig? det är ju olika för alla och jag kommer ju ändå inte i min vildaste fantasi förstå hur det kommer kännas om någon skulle försöka förklara det för mig...
Jag har nog vart fall bestämt mig för att jag vill försöka föda i vatten , och utan bedövning, sen kommer det kanske inte alls bli som jag har tänkt mig och att jag kommer skrika efter både ryggmärgsbedövning och hela drogsortimentet när jag väl kommer in haha, men jag hoppas inte det.

Magen vecka 27

Ja då har det börjat, de sömnlösa nätterna, det är omöjligt att få en god natts sömn..
ALLA sovställningar bli obekväma efter bara ett par minuter, å vända sig är ett projekt det vill jag lova, kuddar under magen och mellan knäna och två extra under huvudet, prova å flytta med det från höger till vänster sida utan att vakna, plus då att man måste gå upp och kissa mellan varje vändning.
Jag antar att detta är helt naturligt och att min kropp förberder sig vid den lilla sömn jag kommer få när bebisen kommer, men när man sitter här i soffan med rödsprängda ögon och vill helst bara krypa ner under täcket igen bara för att finna att det ändå inte är bekvämt , då kan jag inte hjälpa att jag tycker att det är en tre månaders för tidig förberedelse!!

ska köpa en sån här och hjälper inte det lite grann ja då får jag konstatera att det är 800 spänn i sjön och att nocka sig själv med en stekpanna är billigare och mer effektivt!

Dreamgenii

idag har jag haft lite mer enerig än igår , men fy vad trött jag är, satt uppe och väntade på att rickard skulle komma hem igår så klockan blev ganska mycket innan vi kom i säng , har fixat lite tvätt, och dragt igång disken , men det är väl allt jag har gjort idag , grått och trisst ute, har föga lust att ge mig ut på promenad ensam idag även om jag vet att det skulle göra mig gott.

Har så jävla dålig fantasi helt plötsligt när jag går här hjemma själv , vad ska jag pyssla med ?

Bebis
Lilla spräkis sparkar så hela mamma hoppar och ibland så hårt att jag tror att det ska gå hål på  stackars magen, livlig liten tjej och det är positivt...=)
I morse tummlade hon runt där inne så jag blev åksjuk haha jag mådde seriöst illa :P

Mamma
Ont i ryggen som bare den , stel och jävlig och hittar inga bekväma sovställningar , det skönaste hade vart att kunna lägga sig på mage men det går ju inte så bra det heller eftersom magen är dubbelt så stor som den brukar vara...
På tal om dubbelt så stor, Jag vägde mig hos mormor och vågen visar då att jag väger 71 kg!!
jag är inte dum jag vet ju att jag ska gå upp i vikt men jag har ingen våg hemma och någon barnmorska har jag ju fortfarande inte fått gå till , så jag har ju inte vägt mig sen i julas , det var en ovan siffra för mig att se haha

Magen

Det läckte något ur mitt ena bröst igår, snacka om att jag fick chock , jag håller på att förvandlas till en kossa!!!

Jag vet ju att man kan läcka lite innnan barnet kommer men att veta och att faktiskt se är två HELT olika saker!

Jag känner mig lite som ett vandrande skolarbete, så fort det händer någonting märkbart så måste jag plugga på haha kanske är lite mer intressant nun än när man läste om sånt här i skolan , men nu händer ju allt en själv så man kan följa med i allt som händer ,det är spännande =)

Vad händer i brösten under graviditeten?

http://www.growingpeople.se/templates/Page.aspx?id=4920
http://se.babycenter.com/baby/breastfeeding/makingbreastmilk/