Jag har mjölkfläckar på ALLT, jag sitter i skrivande stun och läcker mjölk från ena bröstet jobbit kan tyckas men... jag AVSKYR att ha bh har alltid gjort, självklart har jag det på dagen annars skulle det ju inte funka haha ,fast saken är den att jag KAN inte sova med bh det är det obekvämaste ever! Jag lägger en handuk när jag ska sova så får det läcka bäst det vill , plus att det är bekvämt att Novalie kan äta när hon vill...bekvämt för mig bekvämt för Novalie, bekvämt för rikard som inte behöver vakna av hungerskrik , bekvämt för hela familljen, jag tar fram ett gamalt citat från årtionden tillbaka och säger BRÄNN BH:n! (iaf på natten)

Min dotter sover fortfarande! klockan är 11 ! jag givk upp för en halvtimma sen, hon är otrolig på att sova länge, sover nästan hela nätterna gör hon också , hur länge kan en bebis sova? Men nu ska jag nog inte klaga ,får väl njuta av att sova länge så länge det varar, vi vet ju alla att barn sen bara äääälskar att hoppa upp klockan sex på mogonen och ska leka, helst med saker som låter , vi ska förbjuda folk att köpa saker som låter tills vi vet att Novalie inte blir hyperaktiv som sin kära pappa, då kan saker som låter bli mycket JOBBIGT! Blir hon underaktiv som sin mor ja då går det bra, då kan vi använda de låtande sakerna för att väcka henne om inte annat :P

Nu hörde jag min lilla sessa , så nu ska jag gå och mysa med henne!

Rikard har precis dragit till jobbet , kommer bli en lång kväll, avskyr oslo fashion week just nu för att den infaller på Rikards lediga helg , och nästa vecka kommer jag inte se röken av honom för det är så mycket att göra, hade väldigt gärna åkt någonstans då eftersom det är ganska trist och sitta och vänta på honom hela dagarna men det kan jag ju inte för det förbannade fittNav!!! kan inte göra någonting som har med pengar att göra , inte ens åka tåg så jag kan verkligen inte hälsa på någon! , tur att man har världens goaste dotter att ta hand om, mitt älskade lilla barn du är et bästa jag har <3 livet fick en mening när du kom!

Antar att det blir jag och kanal fem idag, det bästa med norge för tillfället är kanal Fem, det går bara meningslösa tjejserier and we looooove it! Rikard hatar den men det struntar jag i, jag har fött barn jag bestämmer kanal i all framtid hehehee

ne nu ska jag äta överbliven spagetti ....

Nu ringde jag Nav igen ! dom har tappat bort detta pappret med!!
Och det ända tanten kan säga till mig är nej det är ju inte bra, jag anbefaller att du ringer din arbetgivare och ber henne skicka det en gång till....
Men varför ska jag göra det !!!=???? dom hittar det tydligen inte ändå jag kan ju be min chef skicka samma papper varje dag främ till jul! vafan hjälper det om de bara ska tappa bort det ändå?
Så nu ska jag ta till drastiska metoder, på måndag morgon tänker jag åka in till jobbet hämta mitt papper och sätta mig på Nav och va kvar där tills de har knappat in det på datorn! Jag ska titta på när dom gör det, jag ska filma när dom gör det bara bför att ha extra bevis om NÅGON tantjäkel skulle få för sig att de hat TAPPAT BORT något papper igen! grrrr!

Sen har jag fått en riktigt äcklig varbubbla i min visdomstand , och det gör så jävla ont och det är så jävla äckligt, går på alvedon och flytande föda , funderar på att pumpa ut bröstmjölk från mig själv och dricka den, det är gratis och fylld med nyttig näring, då kanske min tand blir bra igen vem vet, så nu måste jag till tandläkaren och det vet vi ju alla att det är både obehagligt och dyrt!

Den stackars person som sitter i receptionen på nav kommer få en riktigt obehaglig upplevelse när jag kommer på måndag om det fortsätter dunka i min käke som det gör nu, tänk dig tjuren färdinand (fast med barnvagn) efter han satt sig på humlan, brööööööööl!!!!!!! Nu jävlar , jag börjar ladda redan nu för en rond med Nav på måndag...!!!!

Hade jag kunnat hade jag stövlat in på Nav och skrikit folk i öronen tills de inte står ut med mig längre då kanske jag kan få mina pengar?!
Nu har jag väntat i tre månader TRE! det är ganska lång väntan för nyblivna småbarnsföräldrar kan jag lova, och nu går det inte längre, nu är verkligen pengarna slut, slut på riktigt , det finns inte ett öre till övers, tur att vi har frysen full med köttfärsås...
Jag har ringt idioterna på nav varje dag i två veckor , på den tiden har jag fått hundra olika svar , de har tappat bort mina papper från min arbetsgivare två gånger!!! så jag har fått be henne faxa det två gånger och skicka det en gång men dom har väl mullvadar som jobbar där som inte kan hitta ett förbannat papper BLINDSTYREN! släpp kaffekoppen och hitta dom era lata fanskap!!!!! Vad ska jag behöva göra? dansa naken? bryta mig in på kontoret kanske? eller skicka maffian på dom? jag börjar få slut på ideer!
Nä orka..........

Nu sover min lilla skatt igen , hon vaknade klockan 8 och tyckte att det var dags att gå upp , så jag släpade mig upp till Novalies förtjusning, hon jollrade som en liten solstråle till klockan 9 då hon bestämde sig för att ta en liten lur till :)
Hon är så duktig ,lillsnuppan har sen några dagar tillbaka sovit 6 timmar i sträck på nätterna sen vaknar hon och vill ha lite mat sen somnar hon om och kan sova i 4 timmar till , skönt för mig och Rikard att nätterna flyter på så bra, =)
Nu jollrar hon för full hals när hon är vaken, försöker prata för allt va tygen håller haha lilla sötnos, finns inget bättre än när man får ett stort tandlöst leende och ett glatt joller <3

Nu har hon vart lite grinig i n[gon timme och kräkt ner tre av mina linnen, tvätthögen kommer bli större innan dagen är slut belive me! :P

Ikväll kommer bli en seg kväll, rikard drog klockan 8 i morse och han ska jobba till klocan 02 i natt suck , kommer bli kämpigt att få i sig mat idag , ...

Ska ringa nav igen och kolla om mullvadarna har nosat upp mitt papper än...suck..

Kärlek!

Efter förlossningen eller snittet som det blev tillslut väntade jag mig att jag skulle bli normal igen , och vad jag menar med normal är inga svullna fötter, stora magen borta och ersatt med en platt tvättbräda ( kanske inte men någorlunda smal) rörelseförmågan på topp så jag kunde ta på mig skorna själv igen, och sist men inte minst mitt humör och mina hormoner skulle vara tillbaka till det normala.
Oj vad jag såg fram emot att bli normal efter förlossnigen veckan innan Novalie kom till världen , jag var så less på att vara tjock och sur för att inte tala om trött och ha ont hela tiden och att inte kunna gå! Jag frömde om att kunna ta ett steg utan att känna att låren stötte i varandra och vagga som en anka!

Men gosse! vad fel man kan ha !
För det första rörelseförmågan var noll! zero!nada! Eftersom jag blev snittad kunde jag inte ens sätta mig upp själv, jag kunde inte plocka upp Novalie själv om jag ville hålla i henne , och shit när jag skulle stå upp första gången kändes det som om jag skulle gå av på mitten , men när jag väl fick försöka stå upp var jag glad ändå för då hade jag fått bli av med alla slangar jag hade instoppade överallt,så jag insåg att  jag skulle visst få vagga som en anka i några veckor till. Ont skulle jag också ha ett par veckor till , det är inte skönt när det som har skurits sönder ska läka kan jag tala om , fick smärtstillande på sjukhuset men fick man med sig det hem ? nej det fick man inte!
Vad magen beträffar så var den lika stor som innan förlossningen men inte fast och fin som när det låg en bebis där i utan som en stor geleklump, om någon hade slagit mig i magen hade näven försvunnit in i degen! Så magen var kvar fast i en dallrig jello version.
Det jag såg mest fram emot var det jag hade mest fel om, svullnaden! Jag trodde ju verkligen att den skulle försvinna ut ur min kropp samtidigt som bebis, men neeeeeeeeeeeeeeeeej! det blev VÄRRE! Jag svllnade banne mig upp några cm till! jag trodde inte mina ögon! skorna var bara att glömma! Kom ihåg att jag nästan fällde en tår över alla skor jag inte skulle kunna ha mer om mina fötter verkligen växt på riktigt och att jag helt enkelt skulle få acceptera att mina fötter numera skulle se ut som två stubbar!
Sen det jag hade mest fel om var humöret och hormonerna , jag trodde verklige jag skulle vara superlycklig och glad som en lärka men den det kunde jag också glömma jag grät och svettades och grät lite till och svettades ännu mera! Jag grät av lycka jag grät för att jag helt plötsligt blev ledsen , för vad vet jag inte, jagt grät för ingenting jag grät för att jag kännde mig ensam fast jag inte var det , jag hade ju min älskade dotter hos mig hela tiden plus personal som sprang in och ut , jag grät för ALLT och svettades KONSTANT! Barnmorskan talade så fint om för mig att det var helt normalt att tjuta och svettas nonstop, det var bara min kropp som ställde om sig till hur den var förut och att det det skulle kännas som man var i klimakteriet, underbart tänkte jag , ska man behöva gå igenom det igen !

Efter fem dagar på sjukhuset fick vi äntligen åka hem , jag såg likadan ut när jag gick ut genom sjukhusportarna som när jag kom in, minus värkarna och profylaxandningen, som en tjock svullen vaggande anka ! Men lycklig , superlycklig , förr att nu äntligen skulle jag få komma hem med min lilla älskling och få vara tillsammans med min lilla familj och självklart så grät jag när jag kom hem :P

Det tog en vecka efter jag kommit hem från sjukhuset tills svullnaden gått ner och jag kunde med stor glädje prova mina älskade klackar igen :P det tog två veckor tills jag slutat svettas och grina , magen har fortfarande inte dragit ihop sig helt men är betydligt mindre och inte lika degig dom på sjukhuset så jag har insett att det finns hopp om att se bra ut i en bikini en vacker dag haha.

I dag är det ca 6 veckor efter förlossningen och jag känner mig fortfarande inte normal, jag vet inte vad normal är längre, det borde ju vara som jag var innan förlossningen men det är ju inte jag nu, jag har förändrats som person och det hade vart konstigt om jag inte gjort det, jag är numera mamma till världens underbaraste lilla tjej , har blivit medveten om att jag inte är odödlig och vad äkta kärlek verkligen innebär , en helt ny värld öpnnas och jag ser allt med nya ögon. Mycket blir skrämmande som inte var det förr , lära känna sig själv på nytt , kanske inte som en helt ny person men som uppgraderad med nya funktioner man ska förstå... Jag har nu acepterat att jag är förändrad och det är jag inte ledsen en sekund över , inte över bristningarna höfterna eller att jag nog aldrig kommer komma i min favoritbikini igen , jag har blivit mamma och det är det bästa som har hänt mig , jag är så lycklig jag kan bli , ingenting annat spelar någon roll , jag förstår äntligen vad jag inte gjorde innan på gott och ont...
Normal eller inte jag
Älskar min familj och mitt liv !

Jag hade tänkt mig min förlossning som ganska lugn och sansad , att den inte skulle ta mer än ett dygn , jag skulle föda i vatten och så naturligt som möjligt med så lite droger som möjligt med lustgas på sin höjd,,,det blev någonting helt annat! rena rama motsattsen såklart!

Mitt under flytt och flyttstädning började jag få en molande värk i svanken och ryggen men jag tänkte att det bara var förvärkar och att jag säkert skulle få gå hur lång över tiden som helst men fel hade jag som vanligt och efter första natten i nya lägenheten gick den berömda slemproppen på morgonen smög det sig på fler och fler värkar, och ont gjorde det fy fan!
Vi ringde in till förlossningen när jag tyckte att jag inte stod ut längre och fick komma in, han som körde taxin sa inte ett jlud på hela resan , han blev nog lite nervös när han insåg att han skulle köra en kvinna med värkar hehe
väl på förlossningen fick vi ett litet rum och en barnmorska kom in och kollade att bebis mådde bra sen helt utan att förvarna min stackars man drog hon ner trosorna på mig för att kolla hur mycket jag öppnat mig, stackars rikard fick världens chock!
Det visade sig att öppningsarbete inte rikitgt satt igång så hon tyckte jag skulle åka hem försöka sova och äta något onyttigt, det behövde hon inte säga två gånger vi åkte hem igen och mummsade pizza och hängde med min fantastiska familj som fortfarande var i gång och flyttstädade den gamla lägenheten.
Hade värkar ca var tionde minut hela tiden så det var lite svårt att äta och prata emellanåt men det gick.

Sen var det dags att försöka sova igen men efter några timmar började det göra riktigt förbannat ont, gräsliga värkar som jag vaknade av hela tiden , så jag fick gå upp och vanka av och an i lägenheten  och andades för glatta livet, vid 5 på morgonen orkade jag inte mer så jag sa till rikard att han fick ringa förlossningen igen efter lite tjat fick vi komma in igen, han som körde taxin denna gången sa inte heller ett ljud på hela resan konstigt nog :P
Denna gången hade jag öppnat mig 3 cm , då blev jag jätte glad och tänkte yess baaara 6 cm kvar det kan ju int ta så lång tid eftersom det har satt igång, men....fel fel fel fel hade jag IGEN! Efter några timmar till av värkar hade det inte hänt någonting , jag var fortfarande på 3 cm och då var jag trött barnmorskan sa då att eftersom jag hade såpass ont att jag inte kunde sova så kunde jag få ett rum och en morfinspruta så kanske jag kunde slappna av lite och öppningsarbetet skulle kunna sköta sig själv lite när jag sov och inte låg och spände mig hela tiden. Den gick jag med på utan större invändningar, jag såg bara fram emot att få sova , så där fick jag drog nr 1 :P
Stackars rikard fick åka nhem och sova ett par timmar när jag sov. det fanns ingen plats åt honom i rummet, men han var kvar tills jag hade somnat <3

Vaknade efter några timmars underbar behövlig sömn och precis då kom min unferbara man med onyttig frukost, chkladmjölk och boller mmm...
Sen satte de gräsliga värkarna igång igen och vi fick åter igen vanka till förlossningen och stanna för att ta emot värkar  varannan meter , inne på rummet kom barnmorskan och kollade om det hänt något under natten medn NEJ såklart inte , en ynka cm på hela natten, då blev jag minst sagt en aning besviken, hur länge kunde man få plågas? Då tog hon iaf hål på hinnorna för att få igång det , stackars rikard ficck nog en chock där med , det är inga roliga syner för en kille på förlossningen :P
Sen fick vi order om att gå en lång promenad , jo jag tackar det var den mest plågsamma promenaden i mitt liv , varannan meter fick jag hänga mig på rikard och andas och låta som ett skottskadat djur måste sett en aning konstigt ut när vi gick utanför sjukhuset ,  folk stirrade ganska bra men just då kunde jag inte ha brytt mig mindre.

Efter den plågsamma promenixen konstaterade barnmorskan att jag var öppen fem cm och att jag äntligen skulle få komma in på själva förlossningsrummet, då tänkte ju jag att nu skulle det gå undan med resterande 5 cm , men neeeeej åter igen jag hade fel, och barnmorskan ville införa drog nr 2 nämligen igångsättande dropp eftersom mina värkar tydligen var ineffektiva, det menas alltså med att det gör ont som fan men det händer inte så mycket, sen satte hon elektroder på bebis huvud, vilket bebis blev ganska förbannad över hon började sparka som bare den stackarn.
Och så kom drog nr 3 den härliga lustgasen, i was in heaven! wohoo! lustgas funkade hur bra som helst i några timmar sen blev det jävligt jobbigt igen, rikard fick slita masken ur händerna på mig så att han kunde få i mig vatten:P, när det fortfarande inte hade hänt mycket sa barnmorskan att nu tyckte hon att jag skulle ta epidural, vilket jag hade vart helt emot hela tiden ,jag var livrädd för epidural (har nämligen sett hur de sätter den på tv huua!) det var en av de sakerna jag verkligen absolut INTE ville ha, men jag hör mig själv snällt säga okej någonstans inne i lustgasmasken, till min stora förvåning så kännde jag ingenting när hon satte den hemska nålen i ryggen på mig och det är jag tacksam över! så det var drog nr 4...

Sen är allt en dimma, jag kommer ihåg att rikard gick och la sig i rummet jämta för att få lite sömn, och att jag blev uppmanad att försöka pressa lite smått när det kom värkar och att det gjorde så jävla ont, när rikard vaknat hade jag kommit upp till 7 cm och då började jag bli trött och less, hörde mig själv skrika att nu får ni plocka ut henne för jag orkar inte mer haha sen har jag svaga minnen av att jag låg flera timmar och lyckades somna mellan verkarna för att jag var så utmattad , sen sträckte jag en muskel i ryggen som gjorde lika ont som värkarna , barnmorskan fick komma med masageolja och försöka massera men det gick inte över så då erbjöd hon mig drog nr 5 sterila kvaddlar för att försöka lösa upp muskeln men då sa jag stopp, någon måtta fick det vara..

Sen kom det äntligen en läkare in i rummet , fast det fattade jag inte förrän efteråt , så borta var jag, hon kände på mig ich rotade runt ett tag sen sa hon att NU är du öppen 9 cm och att jag fick försöka pressa ut bebisen och det försökte jag med men när jag försökte så började lillan sparka och vrida och vända på sig olch jag kände att det var något som inte riktigt stämde eftersom det känndes precis likadandt som det hade gjort hela tiden , det gjorde bara sjukt ont och det hände inte mycket.
Läkaren kände en gång till och sa att bbis låg med näsan åt fel håll och att hon kanske satt fast, så går hon ut ur rummet, när hon kommer in igen så säger hon att nu blir det kejsarsnitt.

Kejsarsnitt!? skojar hon? det hade jag verkligen inte tänkt mig, jag hade läst på om allt som kunde hända, allt UTOM kejsarsnitt , jag trodde verkligen att jag skulle föda normalt på ett eller annat sätt jag blev ganska chockad där men samtidigt så var jag så trött och slut så jag orkade varken tänka eller bli rädd, jag gnydde till rikard att jaa jag kom till 9 cm i alla fall :P

Så kom drog nr 6 spinal , samma sak där jag kände igenting, det sprang runt läkare överallt och jag fick slanga och nålar överallt, sen sa dom att nu kommer du inte känna dina ben om ett par sekunder, när de sa det så kännde jag mycket riktigt att benen bara försvann och att jag blev lyft till en annan säng, rikard kom in i snygga fina gröna läkar kläder , sen känndes det som om någon ruskade och skakade i mig från sida till sida , det var tydligen läkarna som gjorde snittet, sen kände jag ett jätte tryck över bröstet som om en elefant satte sig på mig, hörde mig själv säga är hon ute?? så kom det ett litet skrik då började tårarna rinna, hon mådde bra och det var över, lättnaden var enorm. Fick se henne en liten kort sekund innan de sprang iväg med henne och rikard , sen var jag så jävla slut så jag somnade på tre röda och vaknade inte förrän jag blev uppkörd på uppvaket, jag hade ju inte blivit sövd men man blir tydligen uppkörd ditt ändå, sen fick jag äntligen träffa min lilla bebis, hon hade vart i säkert förvar hos sin stolta pappa i två timmar innan de fick komma upp till mig, har aldrig varit så lycklig som när jag äntligen fick hålla i min lilla älskling.

30 juni kl 08.20 var våran älskling ute var 52 cm lång och vägde 4700 g
det tog tre dygn innan hon äntligen fick komma ut men det var det värt <3