Min lilla bebis blev 4 månader idag!
Hur ska jag klara av att tiden går , jag kan inte aceptera att jag inte kan frysa ögonblick, när hon skrattar , gör saker för första gången, varför har jag inte satt exakt datum och tidpunkt på alla bilder vi har tagit av henne? Folk säger ju att man ska ta vara på denna tiden för att man glömmer hur bebis jollret låter och hur lilla bebisen luktar!
Jag vill inte glömma hur Novalies joller låter eller hur gott hon luktar nu när hon är så liten, jag kan nästan få lite ångest över att minuterna går och att jag ska missa någonting, eller glömma!
För att ta ett exempel , minnet på kameran har varit fullt i ett par dagar och så klart har jag haft ångest minst en gång om dagen för att jag inte hunnit rensa den så att jag kan ta fler bilder på Novalie och en annan sak jag ångrar starkt är att jag inte har skrivit dagbok varje dag sen hon föddes! Jag är bara en sån person som aldrig gör något ordentligt, jag dokumenterade halva graviditeten , jag tar mina vitaminer ibland, det tar flera dagar innan jag kommer till skott med saker som jag vill göra eller har tänkt och varje gång jag väl får till något känns det som det ändå är försent. Det värsta är att jag oroar mig för så mycket grejer att jag får ångest över att jag inte kan leva i nuet med min älskade lilla dotter, jag ska inte behöva ha ångest över att kameran inte är laddad eller att jag inte skriver dagbok över varje gång hon rapar eller ler, jag lever ju mitt i det, jag upplever detta vare sig det finns på bild eller i skrift, Marlene du håller på att förvandlas till din mormor! Var nöjd med det du får till istället för att ha ångest över det du inte hinner med! Måste jag vara så hopplös! Jag måste tagga ner! Bra att jag kan kan skriva av mig här (vilket jag by the way har ångest över att jag inte gör varje dag) Varför vet jag inte, när började jag ställa sånna förbannade krav på mig själv? vipps så är min mammaledighet över så kommer jag ångra att den kantades av en massa måsten och skuldkännslor! helt i onödan desutom! Bara för att allt jag gör inte är perfekt betyder inte det att jag är en kass mamma!? Är det alla mammatidningar med perfekta bullbakande snygga mammor i som får mig att känna denna pressen eller är det samhället som pressar på med ALLT man MÅSTE ha till sina barn för det är det bästa, och den ena säger att ditt är bra och sen helt plötsligt är datt bättre och ditt är numera skadligt!? Hur ska jag kunna ta vara på och njuta av tiden med mitt barn när jag bir matad konstant med saker som maler i bakhuvudet på mig hela tiden , det är ALDRIG tyst! Jag vill kunna titta på Novalie drunkna i hennes underbara små blå ögon som tittar förväntansfullt på mig och bara njuta av hur fin hon är och hur fantastiskt det är att vara hennes mamma UTAN att det maler tankar i bakhuvudet på mig som jag bara inte kan stänga av! Det FÖRSTÖR och jag vet inte hur jag ska göra för att bli av med det!...

Nog med dravvel, min snurriga hjärna hinns nog med i andra inlägg också!
Nu till Något roligare!

Rikard skulle på maskeradfest idag (tror inte han var ensam) och eftersom han är en södermalmsbo som inte har en aning om något annat än att just vara en tvättäkta sådan så fick lilla esteten till flickvän fixa stilen, måste ju säga att jag tycker att jag inte har tappat stinget helt trots att man hasat runt och sett vanlig ut den senaste tiden :P