Sista veckan i oktober tog jag ett graviditetstest och det stod 3+!
Anledningden till att jag ens bestämde mig för att köpa ett var för att jag hade så otroligt mycket att göra med jobb så jag hade helt enkelt glömt bort när jag hade min mens senast, virrig som jag är, minne som en guldfisk.
Så jag tänkte att om jag tar ett och ser att jag inte är gravid så kommer oron släppa och då brukar man ju få sin mens, men nej, inte denna gången , denna gången visar den lilla stickan 3 +, vilket då enligt bruksanvisningen ska betyda tre veckor gravid eller mer.
Det känndes som om hela världen snurrade riktigt fort tio varv innan jag fattade vad jag såg, sen fick jag panik , rusade in till rickard (som låg och sov) kastade testet på honom och skriker, vad fan hade du tänkt att jag skulle göra med det här!!!!
vilket nu i efterhand får mig att skratta lite , stackars rickard som fick ta hela skulden för att jag blev på smällen haha,

Men efter ett tag somnar han om! ja ni ser rätt han somnade om!
Då ringer jag isabell istället , jag är gravid piper jag fram mellan tårarna, SKOJAR DU!? skriker bella , nej piper jag , SKOJAR DU? skriker bella igen , nej sa jag igen, Vad gör rickard då? säger bella, Han somnade om piper jag, VAD SOMNADE HAN OM???!! VILKET PUCKO! skriker bella då .
Efter det samtalet blev jag arg istället och sprang in och sparkade på stackas rickard och skriker att detta klarar jag inte av ensam!
Då vaknade han, på riktigt denna gången men tog chocken lite mer med ro än vad jag gjorde.
Jag gick till en privatläkare här i norge tre dagar senare och mycket riktigt jag var i vecka 6.

Efter några dagar när allt hade lagt sig och allt hade klarnat lite så kröp det väl fram att vi bägge ville behålla barnet fast tidpunkten abslout inte var rätt och att en ekonomisk uppryckning var på sin plats.
vi hade gått och grubblat på var sitt håll lite granna och inte pratat så mycket om det med varandra, vilket nog var bra, ingen kunnde påverka vad den andra tänkte och tyckte, och när vi väl sa vad vi kännde så känndes det ärligt från bådas sida och otroligt skönt att båda två ville samma sak och kommit på det på egen hand.

Det var då det, nu är jag reda i vecka 19, och så fruktansvärt lycklig och nöjd med livet så det går inte att beskriva i ord, rickard är den bästa killen i världen som han själv sitter här säger, en riktig hjälte :P och jag kan faktiskt inte göra mer än att hålla med, han är en riktig hjälte som lagar mat , städar , tvättar och står ut med mina gravid besvär och hormonutbrott. Bättre man finns inte , jag hade sån tur när jag träffade Rickard <3