munter som en lärka? trodde jag ja!


det är så lustigt vad man förväntar sig och hur det verkligen blir på riktigt, innan jag blev gravid så kännde jag ändå min kropp och mitt eget humör ganska väl, jag visste att när jag fick mens så reagerade jag så och så och då var det därför jag reagerade så och det var därför jag var sugen på godis etc etc...

men nu är det verkligen spännande och se vad som händer varje dag  för just nu så känner jag inte mig själv alls, jag reagerar välldigt starkt på saker nu som jag inte trodde skulle kunna röra mig i ryggen , allt överaskar och det känns nästan lite läskigt att göra saker, jag vet aldrig när jag ska börja grina eller bli arg , vissa personer blir jag arg bara jag ser och jag vet inte varför.

I förrgår skulle jag och rickard städa lägenheten , och det var första gången under graviditeten som jag verkligen kände mig fetast, osmidigast, och kanske fulast på jorden , jag är ju dansös i grund och botten och att känna att man inte har samma rörelseförmåga som innan, och att det gick upp för mig så plötsligt, det var verkligen där och då när jag skulle ta upp en sak från golvet och jag kännde att det verkligen gick trögt, någonting tog emot (magen), inte mycket men såpass så det var ansträngande då tänkte jag bara näää usch å fy! och blev så jävla deppig...

Jag kan ta gårdagen som ett ännu bättre exempel , jag kommer hem från jobbet och rickard sitter i soffan , jag borde vara hur glad som helst eftersom det gick bra på hans jobbsamtal han vart på , men så säger han ett ord som bara vänder upp och ner på hela min hysteriska hormonladdade värld, något som jag inte förknippade med hur jag har tänkt mig det kommande året. Det var ingen stor grej det han sa , han sa en halv mening och jag springer in i duschen och börjar såklart grina, tårarna bara rinner och det slutar inte , allt går bara runt i huvudet på mig, jätte konstiga tankar , tex, att jag int såg någon utväg än att leva utan rickard om han skulle ha det så och så och att jag då skulle bli själv, och ingen förstod mig och jag kännde mig ensammast på jorden blabla listan med sånna konstiga tankar kan göras en mil lång, och som i den stunden känndes så fruktansvärt verklig för mig, de 15 min av hemska tankar det var min verklighet där och då, jag var så lessen så jag gick direkt från duschen in i sängen och la mig , då va klockan 18.00

Sen kom rickard in i sovrummet med en bricka med mat och en puss på pannan och säger en halv mening , och vipps! Där försvann alla hemska tankar oh hela mitt liv blev ljusrosa igen , och det gick upp för mig hur jävla mycket tur jag har som har en kille som verligen älskar mig på riktigt, som står ut med min gravidhysteri , förstår och tar mina små utbrott på allvar och int bara ignorerar dom bara för att det hör till grafiditeten och egentligen inte är på riktigt, eller det är på riktigt men det är ju inte så jag hade reagerat om jag inte vart gravid och det vet han ju om , så jag är glad att han tar det med ro på ett sätt men ändå lyssnar, bryr sig och försöker lösa det så att det blir så bra som möjligt .

Jag trodde inte att jag kunde känns så mycket samtidigt som jag gör , men någonstans inners inne så vet jag på något sått att det är ingen ide att spjärna emot , jag har blivit mer sund med kännslor tror jag, känner jag att jag behöver gråta en skvätt så sätter jag mig helnt enkelt bara ner och grinar värre än så är det inte , då är det ju något som behöver komma ut , innan så tyckte jag att det var pinsamt och jobbigt och dolde oftast så mycket jag kunnde , nu går jag till rickard men en gång och det känns faktiskt skönt att slippa skämmas över det som jag gjorde innan, det är ju inget att skämmas över egentligen.

jag hoppas att jag kan känna mig lite vackrare med magen när det blir lite varmare ute så man slipper gå med säckiga stora kläder så man kan göra sig lite fin, nu är det ju bara tjocka klädet å tjocka skor, jag ser ut som en fet eskimå när jag går utanför dörren , blek å jävlig e jag också haha, äh jag tar det oftast med lite humor, förutom i förrgår :P annars tycker jag ju att min mage faktiskt är jättefin , den innehåller ju något av det vackraste som finns...

Gör mig glad
Postat av: micha

Vem är du?!!! Haha det låter inte alls som du :P shit ja då vet jag vad jag har o vänta mig då asså :P

så UNDERBART att du har hittat din kärlek, det förtjänar du.

Puss

2010-02-21 @ 19:01:20
URL: http://michahatfield.blogg.se/
Postat av: Liselotte

Tjejen! Du sätter verkligen ord på mina känslor! Precis sådär är jag och det är läskigt som fan! Stör mig på saker som man normalt inte bryr sig om, stör mig på människor överallt och minsta grej kan bli superstor. Att vara gravid är spännande ;)

2010-02-23 @ 15:24:49
URL: http://www.lompansplace.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0